Se min förändring.

Jag har visst fler läsare än jag trott. Jag satte nästan vinet i halsen.
Det hade jag inte räknat med. Fick mig att tänka till. Det startade något. En tillbakablick.

Vad är det jag har skrivit egentligen..

Min besöksskara har varit knapp, jag har kunnat räkna dom på min ena hand. Trodde jag. Jag vet, det är en blogg, det är det som är meningen att vem som helst ska läsa, men vill jag att alla ska läsa det som har gjort så ont att författa. De ord om jag valt att placera i meningar till något som beskriver..mig, vill någon läsa det?

Jag har inte skrivit sedan ett par veckor tillbaka.
Dom gånger jag måste sätta ord på tankar och funderingar är oftast då jag ser inåt i mig själv. Men ibland behövs inte det. Som sedan sist. Det har inte behövts. Hjärtat vaknade inte.. Jag vet inte om det slutade slå eller om det helt enkelt inte brydde sig. Jag tänker då inte känna efter. Jag kan bara le och skaka på huvudet. Nog fan är det ironiskt.

Men det förändrar inte vad jag skrivit.
Man kan inte blunda för mina demoner. En gosse som vill visa vad han kan. Rädslan att bli lämnad ensam, genom ordval och formuleringar. Han som viskar ut sina skrik så att ingen hör. Han som biter ihop för att dölja känslor, när han inte vill visa vad han tänker på. Fasaden själv. Skriver ord på papper för att det känns bra. Om någon vill läsa det, så får dom, jag är mig själv. Tänker inte låsas vara någon annan. Se mina demoner, då kan jag stå emot dem.

Se min förändring. Det är upp till var och en. Och just nu är jag helt befriad. Jag hoppas alla känner likadant.

O.