Chesty Glittrerthush

I huvudet snurrar det. Kan det bero på att jag slutat snusa eller att jag haft den bästa helgen på hurlångtidsomhelst. Tankar och känslor som sköljer över mig som svallvågor. Är det bakfyllan från en galet skön kväll som fortfarande finns i kroppen eller är det sällskapet som fått mig på fall.. Jag har träffat så mycket mad nicea människor att det är lite svårt att bearbeta. Apropå bakfylla, både ett och två kanske mer eller mindre kloka beslut togs tydligen på fredagens ferre, och mitt råd till alla ungdomar där ute, låt dig inte bjudas på något som inte är lagligt. Och då talar jag inte om alkohol. Kan ni förstå storleken på min bakfylla?

Trosa är pittoreskt. Mysig stad, mysiga människor. Man vill inte åka därifrån. Manda är social. Hon har tänt i taket. Ett mysigt hår och ett hjärta av guld. Tåget tillbaka spenderandes med Winnerbäck i öronen bara för att sortera känslorna. Allt var över så snabbt. Paus, stop och rewind. En kyss hejdå och jag vill ha dig här på riktigt igen.

<3

Elsa 1992 - 2008

Du låg bredvid mig när jag somnade. Du låg bredvid mig när jag vaknade. Du var den sämsta väckarklockan man kunde ha för du ville alltid ha sovmorgon. Men på nätterna kunde jag bara sträcka ut en hand och omfamna dig, begrava mitt ansikte i din varma päls. Du höll mig vaken med dina snarkningar och tunga andning, du fick mig att somna till ditt spinnande. Du mötte mig när jag kom hem. Du fanns där när jag gick hemifrån. Du fanns alltid där i närheten. Med stora ögon kunde du titta på mig, aldrig dömande, alltid med tillit och värme. Du fanns alltid där några meter bort, hela tiden i periferin, i bakgrunden, du skulle alltid vara med, nyfiken i en strut. Du var min lilla lillasyster. Du blev sexton år och var lika trotsig som vilken tonårstjej som helst. Du var min lilla tjej och jag svek dig när du behövde mig som mest..

Du blev så sjuk att vi inte längre kunde hjälpa dig, du tappade synen som du så behövde när dina leder inte bar dig längre. Det var hemskt att se dig stänga ner, en liten bit i taget. Kan du förlåta oss för det vi gjorde, vi ville inte se dig lida mer..

Alla jag någonsin tyckt om har fått en text skriven här, och ingen har förtjänat det mer än du. Lilla gumman, jag kommer sakna dig något fruktansvärt. Min lilla tjej.. må du sova för alltid.

/Olof

...

Jag vaknade en morgon från en dröm jag hade. Jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte. Jag gick ut en kväll för att känna lukten av våren, för jag trodde att jag kunde känna igen, men det kan jag inte. Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig.
Jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.

Ibland är en dröm det finaste man har.

Jag vill ge dig hela världen.

O.

Mors lilla Olle.

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Åh, en kamrat, det var bra se god dag!
Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror, att du tycker om bär.
Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!


Vet ni hur många gånger jag fick höra den här sången när jag var liten..


O.

Kärleken.

Brinn hjärtat brinn. Du vet att det betyder någonting. Du orkar ta dig igenom det här. Du räcker till, så var den du är. Du vet att du duger som du är. Det är drömmarna du drömmer ibland. Det räcker med en gnista, ett bloss. Ett möte.

Det är märkligt.. Det finns någonting som människan är ensam om. Något som bara vi har gemensamt, något som håller oss samman. Kärleken går inte att beskriva. Och det behövs inte. Vi vet att den finns där och det behöver inte förklaras. Kärleken bara är. En kraft, en känsla som berusar dig, får dig på fall. Den sätter dig ur spel. Den får dig att se med andra ögon. Den väcker en strävan inom dig. Enorm och livsfarlig. Gränslös. Den får dig att kämpa till döden om så behövs. Är den tillräckligt stark så betyder ingenting annat någonting. Vanliga regler och sociala förhållningssätt i sidosätts i strävan på kärlek. När hjärtat får dig på fall har du inte längre något eget val. Och du vill som oftast inte heller ha något val. Du vill ha den som hjärtat skriker efter. För det är ju din vilja. Innerst inne så är det din egen vilja.

Det finns bara en enda typ av kärlek. Det enda som skiljer den ena kärleken från den andra är sättet den slutar på. Eller inte slutar på.

Obesvarad.
Besvarad.

Liv eller död. I kärlek finns inga mellanting, inga gråzoner. Du kan älska och bli älskad. Eller så kan du bara älska och bli oälskad. Kärleken kan göra dig lika lycklig som den kan göra dig olycklig. Resultaten är av två olika världar. För vissa är den en plåga, en gäckande förbannelse och ett straff. Vissa erbjuds den varje dag. Andra får gå genom livet utan att känna den en enda gång.

Du kan hata den för att den är orättvis, du kan gå miste om den. Du kan tappa bort den. Du kan glömma bort den. Men den finns där. Många år kan man gå utan den, man tänker inte mycket på det, tills den dag då du märkt att den smugit sig på dig. Du vaknar och känner att det är för sent, du har redan fallit och det är inget du kan göra åt det. Oavsett om utkommen av din förälskelse blir lycklig eller inte så har du fått uppleva det, du har känt dess kraft och följt dess andetag. Du har upplevt det, och även om det orsakade smärta eller lycka så kan du se tillbaka när den sista lågan slocknat och fortfarande finna ett leende bland alla tårar.

Kärleken är en drog, en drog som infekterar dig och får dig att gå längre än du trodde var möjligt. Du hittar de allra ologiska förklaringar och du kan göra saker du annars aldrig skulle. Den driver dig att kämpa utan regler och lagar. Besinningslöst.

För du kan slåss mot den, du kan slåss för den. Du kan försöka glömma bort den, du kan falla för den. Du kan ge upp inför den. Du kan hata den. Du kan älska den. Har du den i kroppen kommer den alltid att finnas där i bakhuvudet, i tankarna. Den kommer att påminna dig om det du älskar, det du har, det du fick eller det du förlorade eller avvisade.

Men den kommer alltid vara densamma. Det finaste som finns.



O.

Jag vill inte bara vara snäll.

Kommer ni ihåg den där grabben på gymnasiet, han det där cyniska aset som kunde dissa precis allt och alla utan att blinka. Han som ofta var elak och ganska känslokall. Han som brann och avskydde så mycket människor. Vad hände med honom…Vart tog han vägen.

Han som borde vuxit upp och blivit manlig och macho, som skulle kliva på tår utan att ens märka det. Han som bara tog. Han som inte tänkte på konsekvenserna. Vid vilken tidpunkt tappade jag allt det där. Vad blev jag istället. Det enda jag har kvar är min dryghet, och den kan jag slå på och av när jag vill. Resten är så gott som raderat. Jag kan ju inte ens skriva som förr. En förlust eller en vinst? Eller är det ett tecken på svaghet.

Saknar ni honom?

Vill ni ha ett inlägg skrivet av honom. Av dem båda.


O.

Dofter och smaker av en annan tid.

Den som känner mig vet att jag är en sån som lägger mycket – för mycket – tid/pengar/engagemang i produkter som ska göra mig snyggare. Den som sett hyllan med mina grooming-produkter vet vad jag snackar om. Förgäves kan man tycka, och det stämmer nog. Men det är bara ett intresse som jag har och jag gillar det, så det spelar inte så stor roll. På min hylla finns det väldigt många produkter av olika slag, och det är inte verkligen inte så att jag använder allt varje dag – tvärtom. Allt går i cykler, ibland passar vissa saker ibland andra. Detta gör att det blir en ganska spännande upplevelse att öppna en produkt man inte använt på länge – det får en att minnas gamla saker som hänt eller upplevt. Jag har en produkt som luktar gymnasiet. Jag har en produkt som luktar ren och skär ångest. Ren må-dålig-känsla. Den kanske jag inte behöver nämna att jag inte använder. Andra påminner om glada tider. Jag har en burk med ett wax som luktar pure sex, bara för att det användes vid ett speciellt tillfälle. Om orgasmer och lust. Vissa påminner om fyllor och spyor – tycka vad man vill om det, men det gör dom. Andra påminner om tider om då man inte hade en aning om vad man sysslade med, och om man hade fått vrida tillbaks tiden så hade man gjort saker annorlunda.

Luktsinnet är ett märkligt fenomen som kan åstadkomma de märkligaste av associationer. Det kan hitta tillbaka till minnen som sedan länge är glömt och förlagt. Ibland springer man på en doft som tar en tillbaka, en månad, ett år eller till barndomen. Oavsett vad det associerar till så skapar det ett minne som troligen är värt att bevara. Därför tänker jag fortsätta försöka förbättra mitt utseende.

O.

Prinsessa av allt.

Du får mig att le och du får mig att skratta. Du får mig att klä upp mig varje gång jag sätter mig framför datorn. Du får mig att få träningsverk i kinderna. Du får mig att verka korkad i din närvaro. Du får mig att springa till mobilen varje gång den plingar till. Du får mig varm när jag hör din röst. När jag ser in i dina ögon. När du börjar leka med håret och inte vågar titta mig i mina. Och när du väl tittar tillbaka på mig. Du är ett litet mirakel. Något man inte tror på tills man ser det med egna ögon. Och då faller man handlöst. Jag önskar jag kunde falla fler gånger..

 

Grattis på födelsedagen Amanda.. <3

 

/Olof 

The many faces of me.

Vem är O. ?

Kommentarer överflödiga..