Fem minuter ren lycka..

Fick ett samtal på mobilen som var det underbaraste man kan få. Ett samtal där inga ord, inga meningar utbyttes. Bara massor av känslor och underbar glädje. Betydde så otroligt mycket. Satt på sängkanten med glansiga ögon och bara lyssnade. Hjärtskärande.

Du är helt underbar vet du det... Fullkomligt fantastiskt underbar.




.O

Detta är min musik. Del fyra.

Idag är det Måndag och idag skulle jag kunna tänka mig en ordentlig misshandel med sparkar och slag. Hade varit en lättnad mot ord och meningar.

"Så dum som jag är, kan jag inte förstå, hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel.."

Vapnet
Skiva: Ge dom våld EP.
Låt: Kalla mig





O.

Körde 141 km i timmen på 50-väg

Örebro 26 okt 20:54

"Vid en fartkontroll på Rudbecksgatan i Örebro natten till söndag, ertappades en 25-årig man med att köra 91 kilometer i timmen för fort, uppger SR Örebro. På gatan råder en hastighetsgräns på 50 kilometer i timmen. Mannen körde 141 kilometer i timmen på sträckan som kontrollerades. 25-åringen blev omedelbart av med sitt körkort. Hur mycket böter som fortkörningen kostar avgörs av åklagare. "


Hahaha! Way-to-fucking-go! Underbart. Blev så himla glad av detta. Känns bra att jag inte är ensam. Låt mig bli en förste att ge killen en bra-gjort-klapp i ryggen! F-ing Ay!


O.

Detta är min musik. Del tre.

Hej. Idag är det Torsdag och då vet ni alla vad som gäller. ”Håller du på med den där musik-grejen igen?” JA, tänkförattjaggööördet! Jag sa att jag skulle tvinga på er min musiksmak och idag är det klassiker som ska presenteras.

Först ut. Alla älskar Håkan Hellström, och älskar man honom inte så älskar man att hata honom. Och på så vis älskar alla honom.

”Vi är inte såna som i slutet får varann.. ”

Håkan Hellström
Skiva: Känn ingen sorg för mig Göteborg
Låt: Nu kan du få mig så lätt

En av youtubes bästa videos, alternativt Håkans bästa uppträdande på film.
Skulle lägga upp min egen filmade video av denna om det inte hade varit på kasst ljud på den. Det bästa med den här sången är fansens uppskattning och hur de sjunger för det mesta mer än vad Håkan Hellström själv gör. En sång som aldrig vill ta slut och om den spelas sist hörs många många minuter efter att konserten avslutas. Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt..





O.

Min kvinna.

Vilken kvinna. Mitt hjärta bultar och slår. jag dreglar.

Detta är min musik. Del två.

Idag är det lördag. Då vet alla att det är dags för klassiker. Små guldkorn som är värda väldigt mycket i sig själva. Det må vara .old men det skiter jag i.

"..du gillar mig för mycket, det måste vara något fel på dig."

Säkert!
Skiva: Säkert.
Titel: Det här är vad dom säger..

Det här behöver inte förklaras. Säkert! behöver inte förklaras. Lyssna mer?

”Jag gjorde upp en eld för dig. Nu brinner hela skogen.”

Familjen
Skiva: Det snurrar i min skalle
Titel: Det snurrar i min skalle

Detta är ju så jävla bra. Så är det bara. Suger live, äger på krogen. Detta är party. Synd att resten av skivan är lite tveksam. Lyssna mer?

O.

Gjorde just min dag..

Detta är min musik. Del ett.

Min musiksmak har åkt bergodalbana genom åren. Att den har förändrats är väl lite att ta i, men ändå inte. Låt mig utveckla. Nej, förresten, det tänker jag inte alls göra. Det orkar jag inte. Jag säger så här. Jag gick in i en hiphoppreiod under hela högstadiet och sedan vidare in på gymnasiet. Jag gillar hiphop, men det var en ganska märklig inlärningskurva på gillandet, jag lyssnade på musiken tills jag gillade den. Och så tror jag inte riktigt att det ska vara. När gymnasiet var över så hittade jag Kent, sent jag vet, men det tycker jag att jag har gottgjort, no? Med dem lades grunden till min riktiga musiksmak.

Detta är vad som finns i min iphone nu.
Detta är min musiksmak. Per definition. Just nu. Annars skulle listan bli för lång. Så detta är del ett. More to come.

"Att dricka sprit tar udden av allt.."

Markus Krunegård
Skiva: Markusevangeliet
Titel: Hjälp

Den här skivan har bott i mina öron hela sommaren och gör det fortfarande. Finns inte en låt på skivan som är dålig.
Kent-jocke-berg utryckte det hela väldigt bra, ”Killen sjunger ju i princip hela tiden”. Det gillar jag. Ingen ”musik” som är i vägen. Jag gillar inte musik. Jag gillar text. Lyssna mer? Den här är att dö för.

"Bli någon ny igen i mina ögon…”

Parken
Skiva: Länge leve Parken
Titel: Jag Har Varit Vilsen, Lisa

Bäst just nu. Har ätit upp albumet som det vore lördagsgodis. Och det är det också. Lördagsgodis alltså. För öronen. Lyssna mer?

Mer om någon dag. Jag ska tvinga på er min musiksmak.

/O.

Man förvånas över vissa kurser på Universitetet alltså...


O.

Lonely Hearts Club.

Vaknar omtumlad. Inte bakis men helt klart sliten. Solen ligger på, bländar mina ögon, det är stekhett. Borde gått upp för länge sedan men som så många gånger tidigare gick det inte den här gången heller. Tankarna snurrar fortfarande, men det känns bra. Jag behövde det. Drar mig upp ur sängen och ställer mig framför fönstret och tittar ut. Det är fint väder. Får en känsla av hur söndagarna var när man var liten, då samvetet inte plågades av vardagliga bekymmer, så känns det nu. Jag har fortfarande hur mycket som helst att oroa mig för, massor med plugg som måste fixas och jag är i princip pank. Men ingenting känns omöjligt, ingenting känns så svårt att det inte går att klara av. Ingenting som det jag just gjorde. Det var omöjligt det visste jag, ändå kastade jag mig handlöst. Det var det enda sättet. Jag skulle inte kunna säga att en sten lyfts från mitt bröst, jag skulle säga att jag föll tre kilometer genom luften och överlevde. Jag avskyr att jag gjorde det, ingen ska behöva få något sådant kastat på sig. Men jag kände att jag inte hade något val, jag vill inte leva i lögn, det är inte rättvist. Allra minst mot henne. Hon som får mig att le. Vill skicka ett sms men kan inte.
Jag hoppas jag inte förstört något.
Hoppas jag inte förstört mig i hennes ögon.
Det var ju för hennes skull, hur konstigt det än låter..

Och nu känns det bra.

Jag är inte lätt. Men jag försöker. Så mycket jag bara kan.



O.

Kan man gråta som en karl..

Så var det gjort. Blandade känslor. Glad och sårbar. Lycklig och dum.
Orkar inte sätta mer ord på det.

Sanningen känns.

Jag glömde vem jag var.

Jag samlar allt mitt mod där vid allén,
Lilla Ego har rymt.

Det är tårar
Kan man gråta som en karl..


Nu somnar jag bland rödvin och känslor, huller om buller.
Jag älskar Kent.

Kärleken väntar.

Det var hon. Hon var lång och smal. Hon hade håret. Hon var snygg. Hon var allt som de flesta ville vara. Hon var det som de alla ville ha. Det visste hon om. Hon pekade och fick. Så hade det alltid varit. Ju mer hon fick desto mer tog hon. Men den är tjejen saknade inget. Allt rann av henne som inget. Vände om och tog nästa när det tog slut. De stod alla på kö. Det var inga överraskningar som överraskade henne längre, hon hade redan varit med om allt. Hennes hjärta var en borg. Dit in släpptes ingen. De få som hade blivit insläppta hade inte förtjänat det och kastat bort nyckeln för att de inte vetat hur de skulle använda den. Hennes fiende var pressen, grupptrycket och idealet. Att vara perfekt. Det fick henne på knä. Det fick henne att stoppa fingrarna i halsen. Det fick henne att inte kunna säga nej. Till det yttre, till dumma beslut. Till bekräftelsen. Allt för bekräftelsen. Allt för att vara någon.

Kärleken väntade på henne. Om hon bara upptänkte att hon redan var någon.

Det var han. Han tog. Han fick alltid. Det betydde ingenting. Han tog det ville ha och gick sedan vidare. Ju snyggare desto bättre. Gav mer respekt och status bland grabbarna. Allt blev bara ett namn i hans mobil, med tillhörande poäng på hur bra de hade varit. Hans egna galleri. Han tillhörde aldrig någon. Lojal var inte ett ord som han var bekant med. Hur skulle han kunna vara lojal när han hade kuken i flickvänner över hela staden. Hans hjärta var oanvänt. Kär det blir bara tjejer.. Kär det blir bara svaga..

Kärleken väntade på honom. När han slutat se det som en sport.

Det var hon. Hon var bäst men trodde inte på det. Alla såg det utom hon. En personlighet lätt att tycka om, svår att bemästra, omöjlig att bli godkänd av. Hon tog inga chanser, bättre stöta bort och driva iväg än släppa nära. Bättre missto och hålla på avstånd än låta bli omtyckt. Lätt att såra. Hon förstod inte att de bara ville tycka om henne. Hon var ju guld värd. Hon var längre än de flesta, än mig. Synd att hon inte såg det själv.

Kärleken väntade på henne. Om hon bara vågade och förstod.

Det var han. Han bar på sin hemlighet. Han tyckte om samma sort. Men det var det ingen som visste. Och det brann inuti honom. Försökte fånga blickar. Analyserade allt. Kanske han..är han som jag.. Men vågade aldrig ta steget. Vågade aldrig komma ut. Hans hjärta var en börda. Tungt som bly.

Kärleken väntade på honom. Om han bara accepterade den han var.

Det var hon. Hennes hud var guld och hennes hår som sammet. Ögon mörka som ädelstenar. Hennes känslor spelade ingen roll. Hennes hjärta var inte hennes. Det gavs bort när hon fyllde fjorton. Hennes hjärta tillhörde hennes familj. Med heder och respekt. Att hon kände annorlunda, att hennes känslor fanns hos en pojke med hud som snö och hår som solen, det existerade inte. Detta handlade om familjens heder, om traditioner. Inte om henne.

Kärleken väntade på henne. Om hennes hjärta var hennes eget.

Det var han. Han kastade blickar som ingen fångade. Inte åt det hållet som han kastade de åt i alla fall. Och han kastade de åt alla han möte. Blev kär efter ett möte. Kär i alla han träffade. Olyckligt så klart. Något som inte släppte. Allt blev fantasier. Hjärtat i honom var för stort för honom själv. Fick honom alltid överkörd. Fick honom alltid sårad. Han saknade något. Vad visste han inte, men han letade överallt. En längtan som aldrig försvann hur mycket han än köpte. De få möten av kärlek han stött på slutade alltid med misslyckande och besvikelse. Gjorde alla fel man inte ska göra. Allt som inte går hem. Han ville bara ha en hand att hålla. Det var allt. Ett hjärta som bara vill. Som bara slår och vill. Vill. Vill. Skulle han våga den här gången. Han var ju livrädd..

Kärleken väntade på honom. Om han bara….

Inte värd det här...

Allt jag gillar upphör, passa dig jag gillar dig. Allt jag gillar upphör, spring..jag gillar dig. Med dig kan jag vara mig själv.
Du verkar tycka om mig för den jag är…det måste vara något fel på dig.
Det känns som jag lurar dig. Det finns inget av värde.

Säg nånting, säg nånting nu.
Du vet att jag får panik av dina tankar.
Gör nånting, gör nånting nu.

Förstör nånting. Slå mig, förstör nåt. Jag överlever..

Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig.
Jag skulle alltid svara när du kallade på mig.
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg.
Du skulle alltid, alltid vara..

Och jag vet du har rätt.
Du har rätt, jag har fel.
Javisst, så längtar vi tillbaka
Och jag vet att du vet att du har rätt.
Du har rätt, jag har fel.

Försvinn inte...

Bräcklig?

Jag är den siste att be om ursäkt. Det är så tråkigt när att man ska bli ovän med någon man trodde man hade en bra relation till, allt över misstro. Sårande faktiskt.

När man tror att man har en kompis man kan prata med och som lyssnar och förstår. Att berätta något i förtroende för att sedan få frågan om man bara gör sig rolig på dennes bekostnad. Jag vet inte vad du har för bild av dig själv att du måste misstro allt och alla, misstänka och anta att alla driver med dig. Att varje fråga är riktad i syfte att förlöjliga dig. Är du jordens mittpunkt? Vad gör dig speciellare än andra, du är ju precis som mig eller vem som helst. Vem tror du att du är.

En komplimang blir ett hån och tusen frågor. En fråga blir tusen frågor och misstroende baktankar. Ett råd missuppfattas och tolkas fel och man skuldbeläggs. Vad ska jag göra för att bevisa att jag är på din sida, att jag bryr mig och ville vara din vän. Nu gör det detsamma.

Om jag berättar om de bekymmer jag har, saker jag plågas över, hur har du mage att ifrågasätta min trovärdighet. Har du någonsin funderat på vad det krävs för att blotta svagheter och öppna upp sig inför någon annan människa.. Om det är någon som har förlöjligat någon, så är det du. Jag tänker inte be om ursäkt för du sårat mig. Jag tänker inte be om ursäkt för att du inte litar på människor. Vem svek vem egentligen.

Det jag skev i din studentmössa, var det en ärlighet eller en förolämpning. Det får vara upp till dig. Jag vet vad jag menade, och jag vet hur du kommer tolka det.

Jag vill inte ha en vän som får mig att känna mig dum. Jag vill inte ha en vän som inte tror mig. Jag vill inte ha en vän som jag måste bevisa min trovärdighet för, gång på gång. Varje gång. Jag vill inte ha en vän som har så höga tankar om sig själv att hon tror sig ha rätten att behandla andra precis hur hon vill. Jag vill inte ha en vän som bara bryr sig om sig själv. Jag vill inte ha en sån vän.

Vem tror du att du är egentligen..

O.

Tentaknull

Den som någon gång har skrivit en tentamen vid Örebro Universitet, eller något annat universitet, kan komma att upptäcka att vissa märkliga fenomen förekommer. Det verkar till synes råda helt andra lagar och regler än vad som finns i den riktiga världen. Egentligen är samtliga av de socialt berättigande oskrivna lagarna helt åsidosatta, medan andra typer av lagar ställts i deras ställe. Det är som Bermuda triangeln av udda förekomster. Först kan vi tala om de varelser som jobbar där nere i tentabunkern. Jag kallar dem varelser för de är inte av denna värld. Tanter och gubbar som är lugnt bortåt 150 år gamla. Det växer mossa på dom. Dom har byxorna långt över naveln. Så gamla är dom. Dom lever troligen därnere och har skapat sina egna regler och lagar. Jag tror att vissa av dom består av mer trä än människa.

Sen har vi de tenterande. Dessa människor genomgår en märklig förvandling inför varje tentatillfälle. Det som i vanliga fall är en helt vanlig studerande förvandlas det sista dygnet innan tentamen till något helt annat. Allmänt vett och vanligt förstånd har fått ge vika för att ge utrymme för allt pluggande hjärnan kan ta in. Detta betyder att den allmänna klädkoden drastiskt förändras. Hela tentabunkern ser ut som ett pyjamasparty. Det är mjukisbyxor och flippflopps. Shorts och raggsockor. Stora stickade mössor och knullruffs. Folk bär inga underkläder, jag blev sittandes bakom en kille som blottade hela sitt asscrack i två och en halv timme. Tack för det.

Detta är egentligen bara toppen av isberget. Det allra värsta när nog förtäringen. Det finns en tillsynes välgrundad uppfattning om att det är ok att medhava precis vad som helst i ätbar form. Det börjar med det vanliga, en banan och en vattenflaska, ok visst, fine. Sen fortsätter det, en termos med kaffe, alright det har jag förståelse för. Men gränsen går inte där, nej för det finns ingen gräns. All tänkbar frukt, russin, vindruvor, mandariner, clementiner i drivor, melon!! Man ser lösgodis, choklad, tablettaskar, halstabbletter, marknadsnougat. Nötter, äggmackor, knäckebröd med pålägg, kex, kakor, bullar, energidryck, saft, te, varma koppen. Jag såg en som hade med sig fil och flingor och satt och sörplade i sig. En gång i julas var det en människa som hade med sig en Aladdin chokladask som den gottade sig med. Det här kanske bara står för mig, men jag hade känt att det hade varit lite awkward att sitta och mumsa på potatissallad med rostbiff under en tentaskrivning.. men det är ju bara jag.

Det är inte heller så att de bara har med sig en eller två av dessa saker – nej, dom har med sig alltihop. Delar du tentaskrivningstillfälle med något vårdprogram så kan du ge dig fan på att det har samtliga saker ovan uppdukade på bänken framför sig. Vad är det med er?! Ät frukost hemma, klä dig ordentligt inte som att du just klivit upp ur sängen gått ut i köket tömt skafferiet i en plastpåse och gått till skolan.

Fast det är ju bara jag, det kanske är det mest naturliga i världen att klä sig i myspys och äta räkcocktail och visa asscracket på en tentamen för matematik..

O.