Duo contra mundum..

När natten är här tänker jag lämna allt tillbaks, vinet och skulden jag har.

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig, om jag hade lite hjärta att dela med mig av, om jag hade lite kärlek så var den till dig. Amanda.
Du är bara bäst i hela världen. Det går inte att understyrka tillräckligt. Mitt allt.

Mon trésor..

Jag är tillbaka!

Nu är jag här! Bättre än någonsin? Tveksamt. Som vanligt? Mer troligt.
Nu försöker vi få igång den här bloggen igen. Mer texter. Mer innehåll. Mer snusk. Mer pinsamheter (jag har någonsin bjudit på såna?).
Här är jag i alla fall.

Så, vad ska vi börja med?

Jag vet, Zac Efron!




Den här börjar jag varje morgon med, ståendes framför spegeln minandes och dansandes samma moves. Taggar mig själv inför dagen som ligger framför mina fötter. Sen samma låt i iPhonen påväg till skolan. Taggar som fan, sjunger högt för mig själv! In i skolan, går som en kung genom skolan med dansanta steg. Kanske en piruett. Ett danssteg när ingen ser. Precis innan jag tar första steget in på lektionen stängs musiken av, inte en sekund tidigare. Samma sak nästa morgon. Och den därpå. Varje dag.


Nej, det är klart jag inte gör.



Eller?