Sarru?

Jag tror jag känner någon som skulle vilja ha en sådan här...

Klicka!

Pyss!

Jag vill bara rekommendera den HÄR sidan och hälsa till Amanda.

Alla ska med..

Ursäkta mig. Men man behöver inte tycka om alla. Och man behöver inte vara snäll jämt. Och man behöver inte vara PK. Jag hatar PK. Förlåt mig om jag ställer krav. Håll för fan för öronen.

Jag besökte Arbetsförmedlingen av någon konstig anledning idag. Kanske för att jag är arbetslös. Eller nej det är jag inte alls. Jag kan få många jobb, jag vill bara inte ha vad fan som helst. Ursäkta mig för att jag ställer krav. Kalla mig Arbetssökande, eller ”Mellan två jobb” eller vad fan som helst. Jag är inte en av dom där iaf, det är en sak som är säker. Detta ställe hur som helst. Vilket jävla tillhåll. Rövare och pack, det var det som mötte mig. Ett riktigt rövargäng. Jag har aldrig känt mig så förnedrad, ska det verkligen behöva vara såhär. Kan dom inte ha en arbetsförmedling för vanliga, riktiga människor. Inte konstigt att dessa människor inte har något jobb. Jag hade aldrig anställt en enda av dem. Det är ju en fördel om du kan svenska överhuvudtaget. Och inte visste jag att man var tvungen att klä sig i mjukisbyxor och mössa för att få jobb, eller förlåt, dom har ju inget jobb, det är därför dom är där! Där kan dom stanna om du frågar mig (eller lära sig att hitta LÖSNINGAR och inte vara patrask.) Det var Tjingtjong och Jallajalla. Det var Johnny, Conny och Sonny. Det var ”CV:s” och personliga brev i plastpåsar. Ursäkta mig för att jag ställer krav. Vi lever tydligen i ett kravlöst samhälle. Man kan ju inte ställa några som helst krav på människor. Nej, det får man inte. Ta bort betyg, det är ju orättvis för dom som är dumma i huvudet. Ta bort CV:s och referenser, det är ju orättvist det med. Alla ska med, right? Fyfan, det är så man kräks. Nej, förlåt. Förlåt att jag ställer krav. Lägg nivån så lågt som är fysiskt möjligt.

Man kan ju tro att det är annorlunda med de människor som jobbar där. Dessa sosseskadade hycklare som livnär sig på människor som är beroende av bidrag. Bidrag is the shit right? Bidrag till alla! Alla ska ha, alla ska med! En lön, den gynnar ju hela samhället, och ett arbete kan ju vara nyttigt för den personliga utvecklingen och välmåendet hos en människa, men utan bidrag skulle ju vårt kära lilla ams-kontor inte behövas, och så kan vi ju inte ha det. Det är bättre du går på bidrag istället för att arbeta, så att sossarna på kontoret kan behålla sina jobb. För dom vill ju ha sin lön såklart.

Alla ska med, var det sig du vill det eller inte.
För det är så Sossar fungerar. Det finns ingen som är trogen sin ideologi. En socialist klarar inte av att bibehålla sin tro. Kommer de för nära guldet vänder de och kallar sig Sosse men lever livet som dess motsats. En sosse kan inte leva som den lär. Allas vår kära Göran Persson, som slutade som godsherre i en herrgård för 19 miljoner kronor, jobbar nu för en PR-byrå för Svensk näringsliv - Näringslivet, det som Persson i alla år motarbetat vid sitt liv vid makten. Laila Freivalds köpte en hyresrätt på Kungsholmen efter att ha röstat fram regler för att hindra hyresgäster från att köpa sina hyresrätter. Mona Sahlin kunde inte hålla fingrarna i styr och levde på regeringens kreditkort, hade svart barnflicka, och betalade inte sin egen tv-licens. Det enda Mona Sahlin någonsin åstadkommit är sin personliga konkurs. Monas bästa kompis, högt uppsatta sossepampen Wanja Lundby-Wedin, godkände ett pensionsavtal på 60 millar. Efter att ha sagt följande väl valda ord: ”Det är oerhört oansvarigt av våra höga chefer att inte orka hålla igen på sina löner. Att de är så gnidna. För det är ju vad det handlar om.”

Och det är dessa människor som ska ut och protestera den första maj.


Fy. Fan.

The head while I'm driving, I'm driving. Soft lips are open, knuckles are pale. Feels like you're dying, you're dying..

Faktum är att det faktisk är vår och i helgen åkte vinterdäcken av. Sommardäcken är gamla och mönstringen berättar lite för mycket. Och dom sitter nu på. Och nu bränns dom om du tar i dom. Dagen idag lämnade lite för mycket att önska. Jag tar ut mina frustrationer genom hastighetsmätaren.

Efter ett uppdrag som klassas som miljövänligt och patetiskt, får jag min stund.


Någon borde bura in mig och kasta bort nyckeln. Passerar en femtioskylt i det dubbla. Går över i motsatt körfält för att kunna dosera nästkommande kurva. Mot skogen. Mot vägen jag inte besökt sedan i höstas.
Nu är den torr igen. Och den är min. Först ut ur stan. Genom rondellen, ner på tvåan. En utgångspunkt. Gruset från vintern sprätter upp mot bilens undersida. Upp för backen, turbon ska inte vissla på en lågvarvstubro men tvingas vid byte till trean uppe på krönet. Behåller den i under hela partiet, varvtalet anser att jag ska växla upp. Skiter fullständigt i det. Två stadiga händer vid kvart i tre, ett hån mot trafikskolan. Letar idealspår, men behöver inte leta, det var jag som satte det först på denna skogsomringade asfaltsväng. Mitt egna gröna helvete. Det går fort. Det behöver jag inte påpeka. Och mina ögon har inte tid att studera mätare. Jag har heller inte vett att följa 70-skyltarna. Skosulorna mot pedaler. Hjul mot asfalt. Adrenalin mot blod. Vägen tar slut men inte jag. Jag vill ha mer. In på ett industriområde. Inhängat och stängt, ingen arbetar nu. Ny vägbeläggning. In och runt, möter en återvändsgränd och tvingar bilen runt. Handbroms. Ingen trevlig upplevelse. För bilen. För mig är det sex on fire. Samma väg tillbaka, mot rondellen. Backen ner. Den som fick hjulupphängningen att brista. Den som jag trodde skulle kräva mitt liv. Nej, jag lär mig inte.

Inte den här gången. Möter en TT ut ur rondellen. Han hänger på.. Tillbaka på rakan, han ligger kvar. Samma spår. Jag är inte ensam. Möter varandra perfekt då vi delar samma volym, turbo och Hk. In mot stan. Han svänger av och är borta lika fort som han kom. Jag trappar ner, känner hur kroppen hinner ikapp. Andningen är snabb, hjärtat snabbare. Upp på garageuppfarten och stänger av. This sex is on fire. Det är på nervösa ben jag kliver ur. Viken doft. Gamla Bettan.. Kör in bilen i garaget som genast fylls med ångorna av värme och matta bromsskivor. Nu är det vår igen. Dags att börja leva igen. If it's not forever, if it's just tonight. Oh, it's still the greatest, the greatest, the greatest.

Yoooouu, this sex is on fire!


O.

:')

Jag vill bara höja ett varningens finger för mig själv inom de närmaste inläggen. Men jag vill att ni ska veta att jag inte är ett monster. Jag vågar bara säga vissa saker som andra kanske inte gör.

Jag tycker detta är jättefint, denna typ av godhet tycker jag är fint. Ett samhälle där detta förekommer vill jag leva i. Jag blir helt varm inombords.

Klicka här.



O.

Titta vad fin hon är!

Ett blogginlägg på en blogg i bloggvärlden. Efter Påsk.

Ok, nu tänker jag blogga. Vi vet, sådär som alla andra människor gör, om saker man redan gjort. Nu är klockan halv nio och det är tidigt. Brukar inte vara uppe så här tidigt i vanliga fall så detta är då ett undantag. Jag fick faktiskt upp klockan sex. Kroppen var så chockad att den inte ens klarade av att vara trött eller protestera. Jag antar att det kommer. Jag brukar nästan bara skriva när jag inte är fullt bekväm. Antar att jag inte är det nu heller. Skriver, det gör jag bäst när jag är ett vrak, eller iaf nere. Eller full. Eller känner massa andra känslor som skaver och tär. Men det kan jag inte säga att jag känner just nu. Nu är jag bara uppe tidigt, och på så sätt inte heller vid min normala räckvidd så att säga. Full är jag inte heller.

Nu får inte detta uppfattas som något hån eller någon annan synonym på ordet hån, mot alla de som faktiskt har en blogg där de skriver vad de gjort de senaste dagarna, utan för det är jag tacksam. Då kan jag som den nyfikna jäveln jag är hålla koll på vad ni gör om dagarna. Det gillar jag.

Nu ser jag att jag bara har 28 minuter kvar av datorn innan batteriet ska ge upp, så jag får försöka fatta mig lite kortare än vad jag från början tänkt. Ja, jag skriver länge. Nej, jag skriver inte långsamt. Jag skriver länge.

Satt just och kollade igenom blocket efter uppstoppade djur. Trodde dom skulle vara asdyra men hade fel. Jag tänker inte påpeka att det var en ordvits för det var det inte meningen som. Trodde att dom var dyra. Som...as. Fatta att ha en ilsken död Hornuggla (Asio otus) i lägenheten. Hornugglan är på dagtid svårsedd, den kamouflerar sig genom att sitta tätt ihopkurad på en trädgren tätt intill stammen. Undantaget är i flyttningstider då den ibland kan ses sträcka både över land och nära kusten. Skulle passa perfekt bredvid en 50” Pioneer Plasma. Andra tänkbara djur på önskelistan: Räv, Mård, Nötskrika, Korp, Säl, Svan.

Nej, det var ju inte det här jag skulle göra, jag skulle ju berätta om påsken som var. Ett riktigt blogginlägg.
Ok, då kör vi. Nu skriver vi blogg.


Då var den här påsken förbi! Vad fort det gick, poff så var den över, kanske lika bra det med tanke på allt godis man...sätter i sig....


Nej, det här går inte. Jag börjar om.


Jag hade en bra Påsk. Stavas Påsk med stor bokstav? Jag vill gärna att min gör det iaf, ni får göra vilket som. Jag hade min prinsessa här och fick henne godkänd av Far och Mor. Lite som Kungen och Drottningens youtubevideo. Stackars tjej. Jag talar om dig i tredje person Amadeus, bara så du vet.
Vi drack vin och avec. Ärligt talat så minns jag helgen väldigt dåligt, det liksom flyter ihop. Det låter ju otroligt disrespektfullt att säga men det kan väl inte jag rå för. Jag vet iaf att jag hade väldigt trevligt och jag gärna hade gjort det igen. Glad Påsk, japp så var det. Och kär är jag också.

Saker jag minns med glädje i punktform.

• Amanda kom till Örebro och var söt.
• Amanda hade solglasögon.
• Fint väder!
• Amanda gungade på en lekplats.
• Jag och Amanda var på Bio. Sarru?
  
• Vi promenerade.
• Köpte mer godis.
• Duschade iskallt.
• Vann i sälskapsspel, Amanda och jag vinner alltid i sällskapsspel. Amanda är smart, jag sitter bredvid.
• Kollade på Exp.Robinson efter att HD-boxen kraschat och jag var arg.
• Åt ägg.
• Drack vin.
• Jag härmade en V8 på Amandas mage.
  
• Vi läste högt ur bibeln om Jesus.
  

Allt ovan är sant utom det med Jesus.

Nu borde jag avsluta det hela med några ord som fastnar, så jag väljer...Hejhopp! Nej! Tjillevipp!

Får man hälsa? I så fall vill jag hälsa till Amanda, och till Lisa som är Amandas bästis! Hejhej!




O.

"Vem klär du dig för?"
"Vem skäms du för?"
"Märket??"
"Så man betalar för MÄRKET?"
"Kan man inte göra sitt eget märke?"


Så här hade jag det när jag växte upp. Detta är DDR-Sverige.

Hon sa att jag var logisk. Jag ska vara logisk. Jag måste vara logisk.

Det här är ju löjligt. Ska det vara så här? Det känns som om jag ska gå under av ilska, irritation och någonting jag inte kan sätta fingret på; fullkomlig destruktion? Är detta vanligt, går alla igenom det här eller är jag bara ovanligt svag? Jag har varit instängd i mina rum under hela dagen, undvikit kontakt i största möjliga mån. Var jag så beroende, var jag så fast? Den strävan som jag kände initialt var psykologisk, jag ville ha mitt nikotin, jag ville inte bryta vanan eller mönstret. En annan betydande faktor var att jag inte slutade för min egen del, jag höll enbart ett löfte. Jag kunde ju börja igen. Ett litet uppehåll bara, sen kunde jag börja igen i sommar. Faktumet att jag hade lovat, plus att jag var nyfiken på hur pass enkelt/svårt det skulle vara att sluta var avgörande till mitt försök. Jag hade inte en aning om att det skulle yttra sig så här. Beroendets strävan spred sig från huvud och psyke till kropp och psyke. Eller tvärtom. Jag vet inte. Från att vara ett irriterande sug till att protestera via kroppens mest lättåtkomliga känslor. Vrede. Jag är arg. Hela tiden, konstant. I vågor. Ibland är det stiltje och lugn men alltid i bakhuvudet, ibland sköljer det över mig och jag skakar av ilska. Jag måtte vara en svag själ. Mest av allt tycker jag synd om Amanda.


Fyfan för mig.

Och så den här jäveln. Detta as. Kolla på honom. Jag blir tokig.

Jag vägrar skriva en rubrik.

Seriöst. Det här är inte roligt längre. Jag vill inte ha det så här.. Jag hatar allt. Det finns en gigantisk stor risk att jag skulle hata och bråka med dig som läser om du kom i min väg just nu. Bara så ni vet, jag är inte rolig att ha att göra med just nu. Desperationen som satt i mig de senaste dagarna har bytts ut mot fullkomlig aggressivitet. Skoja inte asså. Det brinner en extrem frustration inom mig och den bränner och ryker och jag lackar på allt. Snedtänder på minsta lilla och ballar ur i kraftuttryck.

Skjut.
Mig.
I.
Huvudet.



Nu.

Om du vill att hela din kropp ska sluta fungera som den ska. Och om du vill att du ska frysa och vara svettig och ha ont i huvudet om vartannat. Om du vill att det kliar i tänderna på dig.Om du vill gå flera dagar och känna dig rastlös och arg. Om du vill känna dig hatad, elak, dryg, taskig, sur, tvär, försenad, bortkommen, fokuserad, bitter. Om du vill vara dålig på matematik. Om du vill känna dig sjösjuk. Om du vill vara en dålig bilförare. Om du vill att dina kläder inte passar, om dom sitter dåligt, inte matchar eller att de skaver mot kroppen. Om du vill känna dig blek, fet och långhårig. Om du bara vill sitta och stirra. Om du vill känna att livet inte längre är värt att leva.


Då ska du börja snusa och sedan sluta.