Mycket händer ibland. Helgens eskapader bjöd på allting verkligen. Höga toppar och sjukt låga mörka dalar. Jag fick uttalandet att jag är värdelös utan alkohol i kroppen. Kändes sådär. Det kom från hjärtat och träffade hjärtat. Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. Någon borde ge mig en hand och slå lite vett i mig. Med detta i tankarna var det utgång på ingång. Det fick bli en chans för mig att bara bevisa hur mycket sanning det faktiskt låg i det uttalandet. Det skulle drickas, och det mycket. Så var målet. Så blev målet. Men sen vet jag inte vad som hände. För det tog inte. Drinkar för 890kr fick mig inte dit jag ville. Dom bara rann bort, som om ödets ironi skrattade mig i rakt upp i ansiktet. Den mest ironiska slump som någonsin inträffat, likt en förbannelse kastad över mig kvarstod jag mitt i dimman och såg klart. Eller om det var en välsignelse eller ett under. Det räddade mig i alla fall. Från att ramla rakt ner i uttalandet som träffade mitt i prick.
För alla som inte dansar är våldtäktsmän.
Och tur var väl det. För sedan träffade jag en vän.
En som har mer gemensamt med mig än vad hon själv tror. Det känns. Och det var tryggt. Hon var bättre än mig på att hantera hanterandet. Vill att hon ska veta det. Hon får veta nu att hon har en vän i mig om hon vill ha en. Inget mer, det behövs inte. Jag har inga starka armar att bära nån på, och jag är inte mycket att se på. Men jag kan finnas där om du vill. Vi skulle dricka te. Vi pratade tills morgonen och allt blev tyst. Sen gick jag hem och morgonljuset bländade mig. Jag hälsade på en stackars sate som delade ut direktreklam.
Klockan var 06:nåntig och jag fann mig tillfreds. Och jag var inte full like a kastrull.
o.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar