Kärleken.

Brinn hjärtat brinn. Du vet att det betyder någonting. Du orkar ta dig igenom det här. Du räcker till, så var den du är. Du vet att du duger som du är. Det är drömmarna du drömmer ibland. Det räcker med en gnista, ett bloss. Ett möte.

Det är märkligt.. Det finns någonting som människan är ensam om. Något som bara vi har gemensamt, något som håller oss samman. Kärleken går inte att beskriva. Och det behövs inte. Vi vet att den finns där och det behöver inte förklaras. Kärleken bara är. En kraft, en känsla som berusar dig, får dig på fall. Den sätter dig ur spel. Den får dig att se med andra ögon. Den väcker en strävan inom dig. Enorm och livsfarlig. Gränslös. Den får dig att kämpa till döden om så behövs. Är den tillräckligt stark så betyder ingenting annat någonting. Vanliga regler och sociala förhållningssätt i sidosätts i strävan på kärlek. När hjärtat får dig på fall har du inte längre något eget val. Och du vill som oftast inte heller ha något val. Du vill ha den som hjärtat skriker efter. För det är ju din vilja. Innerst inne så är det din egen vilja.

Det finns bara en enda typ av kärlek. Det enda som skiljer den ena kärleken från den andra är sättet den slutar på. Eller inte slutar på.

Obesvarad.
Besvarad.

Liv eller död. I kärlek finns inga mellanting, inga gråzoner. Du kan älska och bli älskad. Eller så kan du bara älska och bli oälskad. Kärleken kan göra dig lika lycklig som den kan göra dig olycklig. Resultaten är av två olika världar. För vissa är den en plåga, en gäckande förbannelse och ett straff. Vissa erbjuds den varje dag. Andra får gå genom livet utan att känna den en enda gång.

Du kan hata den för att den är orättvis, du kan gå miste om den. Du kan tappa bort den. Du kan glömma bort den. Men den finns där. Många år kan man gå utan den, man tänker inte mycket på det, tills den dag då du märkt att den smugit sig på dig. Du vaknar och känner att det är för sent, du har redan fallit och det är inget du kan göra åt det. Oavsett om utkommen av din förälskelse blir lycklig eller inte så har du fått uppleva det, du har känt dess kraft och följt dess andetag. Du har upplevt det, och även om det orsakade smärta eller lycka så kan du se tillbaka när den sista lågan slocknat och fortfarande finna ett leende bland alla tårar.

Kärleken är en drog, en drog som infekterar dig och får dig att gå längre än du trodde var möjligt. Du hittar de allra ologiska förklaringar och du kan göra saker du annars aldrig skulle. Den driver dig att kämpa utan regler och lagar. Besinningslöst.

För du kan slåss mot den, du kan slåss för den. Du kan försöka glömma bort den, du kan falla för den. Du kan ge upp inför den. Du kan hata den. Du kan älska den. Har du den i kroppen kommer den alltid att finnas där i bakhuvudet, i tankarna. Den kommer att påminna dig om det du älskar, det du har, det du fick eller det du förlorade eller avvisade.

Men den kommer alltid vara densamma. Det finaste som finns.



O.