Det går bra nu.

Det är märkligt.. i vissa "pressade" situationer, skarpa situationer, situationer där man vet att varje ord jag säger räknas, analyseras och bedöms. När sättet man säger orden, tonläget och hur man med koppsspråk och övertygelse yttrar dom spelar nästan lika stor roll som vilka ord man nu väljer. Det är i situationer som detta som något märkligt kan ske, något som jag har varit med om vid ett flertal tillfällen. Under tiden jag läste retorik vid universitetet, när vi varje vecka höll tal inför 50 pers kunde det hända att - beroende på hur väl man var förberedd, engagerad och hur pepp man var - att man går över i autopilot, i trans eller kalla det vad du vill. Du ser dig själv utifrån, hör dig själv tala. Tänker, fan vad bra det låter, fortsätt du har dom! Det är en mycket overklig och mycket besusande upplevelse och en fantastik känsla. Då är man på riktigt odödlig. Fulltankad med adrenalin och fullkomligt livsfarlig.

Senaste gången var häromdagen. Där sitter jag, oberedd men jag känner övertaget. Tungan och munnen, sinnet är ett med allt jag kan. Primitivt på det mest intelligenta sättet som finns. En aktion för överlevnad, löjligt och överdrivande sagt, jag vet - men det måste handla om det. En situation som kräver allt. Jag känner att jag hittar orden på ett så imponerande sätt att jag till och med jag själv blir impad. Får respons och så på det igen, en motfråga och ett svar som får frågan att blekna. En utläggning som med övertygelse bevisar. Fan vad jag sålde in mig. Inte konstigt att han räckte över handen och sa "Välkommen ombord." trots att det var meningen att jag skulle få svar inom en vecka.Varför vänta när jag finns här. Odödlig och bättre än någonsin.
Det går bra nu =P


O.