Tro och tvivel.

Jag har inte skrivit något på jättelänge. Jag har inte haft något att skriva. Jag skriver, som ni vet, inte om day-to-day saker, inget fel med det, men jag råkar inte göra det. Det har råkat bli så att jag skriver om saker och ting som rör sig i mitt huvud, om saker jag känner och hur jag till viss del mår. På sista tiden har det kanske inte sett alltför ljust ut, det kan jag erkänna. Det har varit jävligt krångligt och jättekomplicerat. Jag pendlar från att vara top of the world till att stå och lipa som en unge på en konsert. Jag försöker och försöker men inget går dit jag vill. Allt bara bär i väg åt motsatt håll med motsatt resultat. Bråkar och tjafsar, missförstår och sårar. Allt känns bara infekterat. Jag tror att jag gör det hela värre. Jag är asjobbig att ha att göra med. Mina ord är ibland betydelselösa och tunna som luft men visar sig senare vara blytunga projektiler som fastnat. Jag vet inte vad jag betyder. Eller vilka ord jag ska välja.

Detta gör att jag inte känt för att skriva. Allt är bara ett virrvarr av ord som inte passar med varandra. Konstigt nog har jag aldrig varit så säker på min sak. Men det skriver jag om en annan gång.

O.