Jag älskar ett band och det bandet heter Kent.

Underbar kväll. Underbar natt. Underbar morgon. Avslutar detta dygn med 4 timmar Kent.

Jag älskar dom. Det slår mig varje dag. Varje dag som jag kämpar med allt annat jag kämpar med så finns dom där, i lurarna, i ett par högtalare, i bakhuvudet. Redo att sätta ord och musik på det man känner. Hur kan dom. Hur gör dom. Jag saknar ord för deras verk. Kapitulerar och bara ger upp. Det finns inget som slår det.

Jag har tappat räkningen på alla de gånger som jag på jobbet, smugit igång ipoden och bara försvunnit för en låt eller två. Sluten i en bubbla med bara jag och dom.

Utan dina andetag. Stenbrott. Frank. Oprofessionell. En himmelsk drog. Den döda vinkeln. Sverige. Revolt III. Mannen med den vita hatten. 747, glöm aldrig 747. Jag kan fortsätta i evigheter. 11 album. Jag behöver inget annat. Ge mig Isola och det räcker för mig.
Jocke Berg är ett geni. Min gud. Hur denna människa är skapad förstår jag mig inte på. Han är odödlig. Guds rätta åttonde underverk.

Den 21 mars är det dags. 5000 människor och jag. Fullkomlig nirvana. Jag vet inte om jag längtat efter något så mycket i hela mitt liv. Avslutar dom med 747 kommer jag inte levande därifrån.

Ni kan skratta om ni vill. Men det är vi som rör oss. Ni står still.

O.