Vad håller jag på med. Det är så dumt. Så utbota jävla dumt. Men jag kan inte stå emot det. Vad är det för fel på mig. Det här kommer ju inte sluta lyckligt någonstans. Det vet jag ju. Ändå fortsätter jag. Fortsätter falla, fast jag hittade en underbar grund att stå på. Inbillar mig. Impulsivt och naivt. Låtsas som det regnar. Varför kan jag inte bara stå emot. Varför kan jag inte bara inse fakta och stå vid det. Ta ett steg tillbaka och förlora med den lilla värdighet jag har kvar. Varför inte ta vara på den värdigheten och grunden jag hittade, och låta den bestå. Varför kan jag bara inte ge upp. Varför känns det som du fortfarande är värd att kämpa för. Varför vill jag kämpa intill döden. Och varför känns det fortfarande som du är värd att dö för.
Och varför fortsätter jag ställa frågor jag redan vet svaret på.
Frågan är väl bara varför jag inte vågar svara på mig själv.
O.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar