Året 07. Jag tänker inte blicka tillbaka. Jag ser framåt. Nu lämnar jag allt och går. "Nytt" jobb, nya studier, och speciellt nya människor. Miljöombyte. Utmaningar som man kan klara av. Inte bara misslyckanden och förluster som visar på hur dålig man egentligen är. Utan utmaningar som får en taggad och peppad. Ska bli grymt att studera in våren. Pepp på studierna, det ska bli en sådan otrolig seger att gå tillbaka. Äldre, mognare, mer ärrad. Har sökt andra jobb. Ingen ide att hålla tummarna, jag är expert på att skriva Cv:n. Hur lätt som helst att trycka på rätt knappar.
De saker jag kommer sakna, kommer jag troligen alltid att sakna. Det får jag bära med mig. Troligen alldeles för länge om jag känner mig själv. Saknaden får bli en symbol på de minnen som gjorde en så otroligt lycklig. De små stunderna. De små detaljerna. Saknaden får bli en påminnelse på det som var fint. Det som en gång var. Men som aldrig blev. Drömmen som förblev en dröm. Som alltid kommer förbli en dröm. Jag kommer troligtvis alltid ångra saker jag inte gjort eller inte sagt. Men aldrig ångra saker jag sagt dock, då jag skulle sagt mer. Det slår mig nu, som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar