Det annorlunda och den annorlunda världen.

Detta skrev jag på flyget hem..

Jag har varit en sväng till europa. Ni vet, landet utanför vårt. Där pratar alla annorlunda. Dom äter annorlunda och dom kör annorlunda. Maten är annorlunda men väldigt god. Alkoholen är billig och finns närmare och mer tillgänglig. Amanda är alltid söt och vacker, vilket land man än är i. Hon lyckas vara det alla dygnets timmar. Jag har sett det. Även om skorna skaver och fötterna givit upp för länge sedan. Så är hon vacker och alltid fin.

Jag håller hennes hand när vi lyfter, när vi tappar marken under oss. Och när vi landar, när vi är tillbaka i landet Som Vanligt.

Jag lovade att hålla hennes hand om vi störtade. Om vi tappade fart och störtade mot havet och vår gemensamma död. Jag skulle hålla hennes hand och viska, du är värd att dö för. Hon tyckte jag pratade strunt.

Ibland blir hon tyst och jag ser att hon tänker. Då brukar jag fråga vad hon tänker på. Jag brukar inte alltid få ett svar men det gör inget. Jag vet att hon har koll. Hon är sån. Hon är smartare än mig, så jag behöver inte oroa mig. Även om jag ibland gör det iaf. Hon är ju det bästa jag har.

Jag vill också vara kreativ och skriva ner bra saker på en flygplansservett. För ovan molnen lyser alltid solen. Men då kanske man inte ska åka med Ryanair, där en servett och ett glas vatten kostar tre euro.

...men jag skrev aldrig klart det. Så det gör jag nu. Ursäkta glappet.

Amanda och jag tittade på rysk tv. Vi förstod inte jättemycket med det var ok. Vi såg ett program om mens som var på engelska. Det förstod vi. Vi åt Wienerschnitzel, Sachertårta och Apfelstrudel i Wien. Vi vandrade genom den snötäckta bergen i Nepal på ett museum, och vi kollade på alla stenar som finns i hela världen.
Vi visades Sigmund Freud favvo fik. Eftersom Amanda och jag är troende kristna, stod så många som möljiga kyrobesök överst på att-göra-listan. Så vi besökte kyrkor. Sen drack vi starköl till lunch. Vi åt kyckling ur hink. Amanda blev upprörd över tiggare med barn. Vi plankade och åkte gratis buss. För att sedan bli blåsta av en taximan. Fair ändå. Vi åkte båt med en besättning män som var lite för vänliga mot varandra.. Nog om det. Jag sov med en kökskniv bredvid sängen och en stol framför ytterdörren som säkerhet ut i fall att någon skulle försöka kidnappa och sälja Amanda. Själv var jag aldrig rädd.

Och så såg vi massor med saker som jag såg och tyckte var väldigt nice men som jag inte kan någonting om eller ens vet vad det heter eller vem än som hade något med det att göra. Men det var nice. Och jag såg det.

Och vi hade trevligt.

Och jag fick säga att jag älskade Amanda under regnbågen i Bratislava.




O.