21 april 2009

The head while I'm driving, I'm driving. Soft lips are open, knuckles are pale. Feels like you're dying, you're dying..



Faktum är att det faktisk är vår och i helgen åkte vinterdäcken av. Sommardäcken är gamla och mönstringen berättar lite för mycket. Och dom sitter nu på. Och nu bränns dom om du tar i dom. Dagen idag lämnade lite för mycket att önska. Jag tar ut mina frustrationer genom hastighetsmätaren.

Efter ett uppdrag som klassas som miljövänligt och patetiskt, får jag min stund.


Någon borde bura in mig och kasta bort nyckeln. Passerar en femtioskylt i det dubbla. Går över i motsatt körfält för att kunna dosera nästkommande kurva. Mot skogen. Mot vägen jag inte besökt sedan i höstas.
Nu är den torr igen. Och den är min. Först ut ur stan. Genom rondellen, ner på tvåan. En utgångspunkt. Gruset från vintern sprätter upp mot bilens undersida. Upp för backen, turbon ska inte vissla på en lågvarvstubro men tvingas vid byte till trean uppe på krönet. Behåller den i under hela partiet, varvtalet anser att jag ska växla upp. Skiter fullständigt i det. Två stadiga händer vid kvart i tre, ett hån mot trafikskolan. Letar idealspår, men behöver inte leta, det var jag som satte det först på denna skogsomringade asfaltsväng. Mitt egna gröna helvete. Det går fort. Det behöver jag inte påpeka. Och mina ögon har inte tid att studera mätare. Jag har heller inte vett att följa 70-skyltarna. Skosulorna mot pedaler. Hjul mot asfalt. Adrenalin mot blod. Vägen tar slut men inte jag. Jag vill ha mer. In på ett industriområde. Inhängat och stängt, ingen arbetar nu. Ny vägbeläggning. In och runt, möter en återvändsgränd och tvingar bilen runt. Handbroms. Ingen trevlig upplevelse. För bilen. För mig är det sex on fire. Samma väg tillbaka, mot rondellen. Backen ner. Den som fick hjulupphängningen att brista. Den som jag trodde skulle kräva mitt liv. Nej, jag lär mig inte.

Inte den här gången. Möter en TT ut ur rondellen. Han hänger på.. Tillbaka på rakan, han ligger kvar. Samma spår. Jag är inte ensam. Möter varandra perfekt då vi delar samma volym, turbo och Hk. In mot stan. Han svänger av och är borta lika fort som han kom. Jag trappar ner, känner hur kroppen hinner ikapp. Andningen är snabb, hjärtat snabbare. Upp på garageuppfarten och stänger av. This sex is on fire. Det är på nervösa ben jag kliver ur. Viken doft. Gamla Bettan.. Kör in bilen i garaget som genast fylls med ångorna av värme och matta bromsskivor. Nu är det vår igen. Dags att börja leva igen. If it's not forever, if it's just tonight. Oh, it's still the greatest, the greatest, the greatest.

Yoooouu, this sex is on fire!


O.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar