Jag höll på att få en tågbom i huvudet när jag cyklade över en tågövergång. När jag märkte att jag inte skulle hinna över var jag tvungen att stanna och då kom bommen farandes. Cirka tre minuter senare cyklade jag in i en bil. Eller bilen cyklade in i mig. Han svängde utan att blinka, jag åkte rakt fram. Trodde jag skulle dö. Det har hänt förr. Att jag cyklat in i bilar menar jag. Ganska otäck känsla som uppstår när man inser att bilen som man tror ser en inte gör det, alls. Men jag börjar vänja mig. På hemvägen körde jag mot rött, bilarna körde mot grönt. Jag hörde att bromsarna på bilen skrek och att någon tutade, men jag tittade inte så noga. Jag brukar inte lägga så stor vikt på vad som händer bakom mig när jag far fram.
Jag lever i ett retroperspektiv när det gäller min musiksmak. Jag hittar en artist som jag gillar och sedan letar jag mig bakåt i historien för att hitta ursprunget. Det är inte särskilt hardcore jag vet, men jag försöker ju bara sätta saker i sammanhang och det funkar väldigt bra för mig.
Känner mig lite småsur idag. I torsdags var jag blödig, allt var helt plötsligt väldigt sorgligt. Såg halva Lost in translation med glansiga ögon. Hörde ett framträdande av Marit Bergman i "Dom kallar oss artister" där hon sjöng "I will always be your soldier" och jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Såg sedan trailern för Broder Daniel-filmen som kommer i sommar och tårarna sprutade. Jag är ju en liten flicka alltså, så är det ju bara. Jag misstänker att jag har ganska mycket instängda saker, men jag tänker inte ta reda på vad det handlar om.
Jag tror jag lider av någon bokstavskombination. Jag kan inte koncentrera mig. Eller så borde jag lida av någon bokstavskombination, för jag får inget gjort. Idag har jag stuprörsjeans som gör att jag får träningsverk i benen för att dom är så jävla tighta, det blir liksom jobbigt att gå.
Ja, det var väl allt.
O.
Jag lever i ett retroperspektiv när det gäller min musiksmak. Jag hittar en artist som jag gillar och sedan letar jag mig bakåt i historien för att hitta ursprunget. Det är inte särskilt hardcore jag vet, men jag försöker ju bara sätta saker i sammanhang och det funkar väldigt bra för mig.
Känner mig lite småsur idag. I torsdags var jag blödig, allt var helt plötsligt väldigt sorgligt. Såg halva Lost in translation med glansiga ögon. Hörde ett framträdande av Marit Bergman i "Dom kallar oss artister" där hon sjöng "I will always be your soldier" och jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Såg sedan trailern för Broder Daniel-filmen som kommer i sommar och tårarna sprutade. Jag är ju en liten flicka alltså, så är det ju bara. Jag misstänker att jag har ganska mycket instängda saker, men jag tänker inte ta reda på vad det handlar om.
Jag tror jag lider av någon bokstavskombination. Jag kan inte koncentrera mig. Eller så borde jag lida av någon bokstavskombination, för jag får inget gjort. Idag har jag stuprörsjeans som gör att jag får träningsverk i benen för att dom är så jävla tighta, det blir liksom jobbigt att gå.
Ja, det var väl allt.
O.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar