Små små ord.

Fan. Jag har inget att skriva. Inte ett dugg. Ändå längtar pennan till pappret konstant. Fingrarna saknar tangenter. Sitter på jobbet och konstant tecknar ord och meningar efter varandra. Mer personliga ord är jobbrelaterade sådana, kanske inte så konstigt då jobbet är det sämsta jobb du kan ha. Märkligt hur saker kan förändras så snabbt, enda sen det riktiga projektet lades på is en månad så har allt varit en enda lång gäspning. Fy fan vilken transportsträcka. Därför blir det som nu, att jag sitter här och ”jobbar” i mitt block. Hela väskan min är full med små lappar med klotter på. Jag har hittat tillbaka till den där sköna känslan av att skriva med penna och papper. Känns skönt analogt och klassiskt. Detta är kanske det jag borde ägna mitt åt. Det jag verkligen vill göra, i någon form. Ord på papper.

Pröva mig. Ge mig något att skriva om. Ett test. Ge mig ett ämne, en liten utmaning. För min egen del, så får vi se vad jag kan hitta på. Haha, fan vad pretto jag låter, författaren själv liksom.. Så är inte fallet. Lämna ett ord så gör jag något av det. Deal? Ett ord är allt jag kräver. Det kan ni väl unna mig?


O.