Måste vara två. Lars W.

Jag kom i kontakt med en sång häromdagen. En låttext. Den har sjungit i mitt huvud hela veckan. Den hade en annan innebörd för hon som presenterade den, den var på hennes sätt. En annan innebörd än vad den hade för mig. Mig träffande den som ett knytnävsslag. Ibland hatar jag när låttexter träffar mitt i prick. Hatar att förvandlas till en klyscha. Å andra sidan känns det skönt, det betyder på något märkligt sätt att man inte är ensam. Att det finns fler som känt likadant. Ingen kan skapa något liknande utan att själv upplevt det. Det är i alla fall min personliga uppfattning.

Befrielsen av att få känslorna uttryckta av någon annan. I sång. Den känslan är övermäktig.

"Han vill så gärna känna,
vill så gärna ro i land.."

O.