Ok, jag vet inte hur jag ska börja. Jag är uppe med solen igen. Jag är en total allt eller inget människa. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag avskyr mina demoner, dom är inga snälla rackare. Jag tänker inte klart med dom hängandes över mig, när dom flåsar mig i nacken, när dom puttar omkull mig när jag försöker gå. Men nu har jag viftat som en tok med en pinne så är dom borta. Då passade jag på att skriva, skriva så fingrarna blöder. Jag överdriver. Men jag har skrivit massor. Bara bra saker. Jag har funderat i rätt banor. Jag kan inte göra mer. Det må så vara. Såådesåå.
Haha, gud vad jag kommer ångra att jag skrivt detta. Men men..
O.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar