Längre bort än jag.

Det räcker med en detalj. En detalj som påminner. Ett par fylliga läppar. En speciell låt eller någon som dansar som du. Det är allt som krävs för att jag ska vara tillbaka där jag började. Det är märkligt...nej fel ord. Smärtsamt. Det gör ont, i hela mig. Jag känner mig inte hel, jag finner ingen funktion.

Det finns snedfyllor och det finns snedfyllor. Ibland går det snett för att kroppen säger ifrån. Ibland går det snett för att huvudet inte längre vill.
Ibland finner fyllan ingen funktion.

Det finns inget att fira eller avsluta, inget att hylla eller känna stolthet i.

Ibland är fylla bara fylla utan syfte.

Jag behöver dig. Jag fungerar inte utan dig. Sakna mig.


Vaknar inte intill dig. Somnar inte intill dig. Sommar med spritsmak i munnen och ångest för saker man inte kan förhindra. För dom har redan hänt.

Snedfyllan fylls lätt med de känslor som lockas fram lättast. Oftast handlar det om kärlek. Som blir till frustration. Som blir till saknad. Som blir till hat. Alkoholen lockar fram lustkänslor som vill användas. För mig finns det bara en som kan ta emot mina känslor. Men hon finns inte hos mig. Snedfyllor antänts lätt av frustrationen som svider. Ibland vill jag bara slå. Så hårt jag kan. I princip vem som helst. Men jag gör det inte. Jag går hem.

Och saknar till jag somnar.