Hela livet är ett disco.

I helgen flyttade jag. Eller jag flyttade mina grejer och möbler, jag personligen stannade kvar. Och om jag ska vara totalt ärlig så flyttade jag inte allt själv eller ensam utan Mandy var med, och Mor och Far. Jag flyttar fortfarande. I huvudet och i kroppen. Det verkar vara oändligt mycket saker som jag måste tänka på. Har jag med mig alla post it:s? Behöver jag ett tyskt-engelskt lexikon? Jaa, kanske.. Vad ska hända med boken om berömda kvinnliga talare? Jag får inte glömma mobilladdaren. Jag får inte glömma mobilladdaren. Då kan jag varken ladda mobilen eller macen. Jag vill verkligen inte glömma den. Jag kommer glömma den. Första lasten har som sagt redan gått men det är fortfarande massa små och stora saker som är kvar och som inte ska vara kvar. Dom ska med. Tio par jeans? Ska dom med? Klart dom ska.

Jag åker nästa tripp i morgon. Ensam. Ska köra så IN i helvete. Jag ska vara glad att jag lever när jag stiger ur bilen. Samma sak på vägen hem. Visste ni att 23åriga killar löper störst risk att dö i trafiken än någon annan? Jag är 23. Och jag är kille, tror det eller ej. Jag gillar sånt. Odds. Kanske just därför vi förtjänar att krossas mot ett träd samtidigt som det spelas Livet var ett disco med M. Krunegård på obscen volym genom dom krossade rutorna. Ska upp med en tv-möbel som jag inte köpt än. Så första målet är IKEA...Igen. IKEA, detta jävla underbara hemska ställe. Tycka vad man vill men Kamprad är ett geni.

Frågan är bara.. pilbåge? Behöver?