<3

På bussen hem hittade jag hennes bild i mobilen och kände att jag inte ville att det skulle ta slut där. Jag ville inte släppa taget om henne. Det var ett möte under märkliga förutsättningar, som uppgjort för en ytlig förbigående och nästa-dag-bortglömd-flört. I en miljö där män förvandlas till svin och kvinnor till pärlor, redo att kastas, där hittade jag en hand att hålla. Där fann jag henne. I vimlet bland alkoholen och spya. Där fanns hon som den skarpaste kontrast. En pärla man inte kastar eller trampar på. Som man håller hårt i sin hand och skyddar med sitt liv. Jag föll handlöst. Jag föll som jag lovade mig själv att aldrig göra igen. Tankar och minnen som stod mig upp i halsen. På bussen hem kom verkligheten ikapp och luften kramades ur mig. Det är så lätt att fantisera. Jag ville inte att det skulle ta slut där. Inte så, inte på det viset. Jag ville inte att det skulle vara allt. Mycket vill ha mera.

Det gick en sommar, och det tog inte slut. Vi högg ut en figur. Sakta fanns där en kontur. Den andra januari blev jag hennes, och hon min. Jag frågade om hon skulle finnas kvar när jag vaknade och det lovade hon. Och det var hon. Hon fanns kvar. Där fanns en figur.

Hon är så underbar. Hon säger jämt att jag är subjektiv. Och självfallet är jag det. Jag har ju kommit så nära att jag sett det, upplevt det, känt det. Berört det, fått det så nära att jag andas det. Hon är underbar. Så subjektivt som det bara går. Allt från hennes doft i mina kläder, hennes turkosa himlar till ögon, hennes små ljud när hon sträcker på sig i sängen, hennes fingrar i mitt hår, mina i hennes, hennes små snarkningar när hon druckit lite för mycket, hennes sätt att svara i telefon, hennes armar och ben, hennes hand att hålla. Hon är så mycket bättre än de flesta, synd bara att hon inte ser det själv. Världens bästa tös. Att hon inte ser det. Hur begåvad hon är, hur ambitiös och duktig hon är. Att hon inte ser det. Min underbara lilla prinsessa av allt.

Jag vet så väl att jag inte är den bäste, jag är en bortskämd slöhög som tycker om det goda alltför mycket. Men jag är upp över öronen kär i henne och hon är mitt bästa. När inget annat kommer i jämförelse med hennes närvaro. Att få finnas bredvid henne. Det är det enda som räknas. Vår figur.

Vi får spendera hjärtats dag på olika håll. Trots detta hoppas jag att hon vet hur mycket hon betyder för mig och hur mycket hjärtat vill slå i hennes famn igen. Hur mycket jag saknar att somna bredvid henne och vakna på samma ställe. Hur mycket jag håller av henne och hur hon påverkar mig.


Och hur mycket jag vill ha henne här på riktigt i natt..