Bräcklig?

Jag är den siste att be om ursäkt. Det är så tråkigt när att man ska bli ovän med någon man trodde man hade en bra relation till, allt över misstro. Sårande faktiskt.

När man tror att man har en kompis man kan prata med och som lyssnar och förstår. Att berätta något i förtroende för att sedan få frågan om man bara gör sig rolig på dennes bekostnad. Jag vet inte vad du har för bild av dig själv att du måste misstro allt och alla, misstänka och anta att alla driver med dig. Att varje fråga är riktad i syfte att förlöjliga dig. Är du jordens mittpunkt? Vad gör dig speciellare än andra, du är ju precis som mig eller vem som helst. Vem tror du att du är.

En komplimang blir ett hån och tusen frågor. En fråga blir tusen frågor och misstroende baktankar. Ett råd missuppfattas och tolkas fel och man skuldbeläggs. Vad ska jag göra för att bevisa att jag är på din sida, att jag bryr mig och ville vara din vän. Nu gör det detsamma.

Om jag berättar om de bekymmer jag har, saker jag plågas över, hur har du mage att ifrågasätta min trovärdighet. Har du någonsin funderat på vad det krävs för att blotta svagheter och öppna upp sig inför någon annan människa.. Om det är någon som har förlöjligat någon, så är det du. Jag tänker inte be om ursäkt för du sårat mig. Jag tänker inte be om ursäkt för att du inte litar på människor. Vem svek vem egentligen.

Det jag skev i din studentmössa, var det en ärlighet eller en förolämpning. Det får vara upp till dig. Jag vet vad jag menade, och jag vet hur du kommer tolka det.

Jag vill inte ha en vän som får mig att känna mig dum. Jag vill inte ha en vän som inte tror mig. Jag vill inte ha en vän som jag måste bevisa min trovärdighet för, gång på gång. Varje gång. Jag vill inte ha en vän som har så höga tankar om sig själv att hon tror sig ha rätten att behandla andra precis hur hon vill. Jag vill inte ha en vän som bara bryr sig om sig själv. Jag vill inte ha en sån vän.

Vem tror du att du är egentligen..

O.